idri.blogg.se

En blogg som mestadels kommer att handla om våran son Arvid som föddes med bilateral (dubbelsidig) läpp, käk o gomspalt.

På god väg!

Kategori: Arvid

Allt har gått bra efter operationen här hemma, svullnaden har lagt sig mycket och gjorde så redan dagen efter vi kommit hem (2 dagar efter operationen).

Matningen går bra och vi kör fortfarande med specialflaskan och han verkar acceptera den.
 
Tuttningen tror jag att han saknar rejält och det blir ju inte så mycket på den fronten med specialflaskan heller, vi "trycker" i honom maten och så mycket njutning blir det inte. Men vi får hoppas att tiden går fort så att han får börja använda nappen lite smått och han slipper de där remmarna som håller hans händer borta från munnen.
Man riktigt ser hur han försöker att få upp händerna, han viker ihop sig till ett paket för att få upp händerna så mycket som möjligt men utan resultat. Lilla stackaren...
 
Men som sagt allt går frammåt och han verkar inte lida för mycket, inte som en annan hade gjort!
De är starka de små liven!
 
4 dagar efter operationen!
 

Dagen efter

Kategori: Arvid

Plastikkirurgen kom in redan vid 7.30 på morgonen för att kolla så att allt såg bra ut med Arvid. Han hade då somnat i vagnen efter en tidig uppgång på morgonen och nu inväntade vi pappa Sebastian som skulle komma med frukost!
Allt såg bra ut med honom och de sa att vi redan idag får åka hem, oj shit, vi hade ju räknat med att vara kvar till söndag för det var det som de hade sagt innan operationen. Men gud vad skönt, är det så att de har börjat äta bra, inte verkar ha jobbigt ont utan att det räcker med alvedon så är det bara till att åka hem och det tackar man ju inte nej till!
Så vi bestämde det att vi skulle vänta till efter lunch och såg allt bra ut då så skulle vi bege oss hemåt!
 
Nu efter operationen fick vi återgå till specialflaskan igen efter rekommendationer från läkare och sköterskor. Det gick bra och han accepterade den bra som tur väl var och den är ju ganska smidig att ge med, det går lite fortare och han hinner få i sig all mat innan han börjar att tröttna!
 
Tänk vilka små kämpar dom är, det känns som att Arvid var lugnare på sjukhuset än vad han någonsin har varit hemma, första natten utan mat, den okända miljön, ingen tutte, bundna armar, smärtan och obehaget efter operationen men nej han har tagit sig igenom det utan problem! Lilla hjärtat!
 
Så efter lunch tog vi vårt pick och pack och drog oss hemåt Vetlanda igen, så skönt att komma hem igen trots att vi bara varit borta så mycket kortare tid än vad vi trodde från början.
 
Dagen efter operationen!

Operationsdagen!

Kategori: Arvid

Då var dagen kommen...Den stora operationsdagen!
Så efter en mycket bra natt med mycket sömn och en underbart snäll liten pojke vaknade vi av att klockan ringde kl. 06.00. På sjukhuset skulle vi infinna oss kl 06.45 en timme innan avfärd mot operation. Trots ingen mat sen kl 02.00 på natten så måste jag verkligen bara få det skrivet att Arvid sa inte ett ljud, inget sura miner förrän vi väl var inne på operationsrummet och då var kl. ca 8.00! Jag är så imponerad, vi pratar om en kille som ska ha mat varannan timme annars bryter han ihop fullständigt.
Väl tillbaka på sjukhuset och vårt rum så var det dax för morgonbadet för att bli tvättad med nån svamp med nått speciellt medel och sen på med dom snygga sjukhuskläderna.
 
Klockan slog 07.45 och vi begav oss ner till operation, först en lång väntan i ett rum där alla andra låg som oxå skulle bli opererade på morgonkvisten, ca 20 minuter senare fick vi gå vidare in på operationssalen.
Sebastian fick sätta sig på en stol med Arvid i knäet och de satte på honom masken med narkosen, efter mycket skrik en liten stund så somnade han (trodde vi) och de lade upp honom på bordet och vi fick gå!
Jag hoppar över alla känslomässiga detaljer, men kan säga det att det är mycket jobbigt att vara med om detta med sitt lilla lilla barn.
 
Operationen skulle ta vad vi fått veta 90-120 minuter så det var bara till att försöka fördriva tiden, vi började med frukost i cafeterian och gick sedan tillbaka till rummet och kollade på tv.
När klockan började att närma sig 10.30 tänkte vi att nu är det när som helst färdigt, gud vad skönt, vi väntade och väntade, men det kom aldrig in någon på rummet och sa att det var klart.
Klockan blev 11.30 då gick jag ut för att kolla om det var nån som hade hört något, men nej de visste inget så det var bara till att fortsätta att vänta.
Nerverna hängde utanpå så man kunde inte tänka ens man satt bara och stirrade rätt ut.
Strax efter kl.12 gick Sebastian ut för att höra sig för, fick tag på någon som sa att "operationja dom ringde från kl. 11.00 och sa att han hade varit svår att söva, men nu var de igång och att det skulle ta ungefär en timme till."
What? Svår att söva? Och de hade inte tänkt att meddela oss denna informationen? Det kan ju vara skönt att veta om han lever eller inte!? Men ja ja, det gick ju bra och då borde de ju höra av sig när som eftersom det gått nästan en timme sedan de ringde!
Klockan blev 13.00 och Sebastian gick ut ytterligare en gång i korridoren för att höra vad som händer egentligen. Men då precis fick de ett samtal om att nu var han på uppvaket så vi kunde komma ner där.
Så 4½ timme efter vi lämnat rummet på operationen så var han nu äntligen färdig, 2 timmar efter att vi trodde att han skulle vara klar.
Det kanske inte hade varit så dumt om han fått sitt lugnande som någon av någon anledning strukit? i hans papper och som narkosläkarna undrade varför han inte fått???! Hade kanske somnat lite smidigare då.
 
Informationen vi fått efteråt nu var dels så hade han varit kinkig vid nedsövningen och sen så var det så många andra grejer som rörinstättning i örat, avgjutning i gommen som gjort att själva ingreppet hade inte börjat förrän strax efter 10.00 och det var då vi trodde han skulle vara klar!
 
Bättre information hade ju inte skadat! Men nu var han på uppvaket och operationen hade gått enligt planen och det är ju huvudsaken. Det var en sovande, svullen, blodig, liten hjälte vi hittade. Lilla killen!
Några timmar efter operationen!
 
 

Dan före operationsdagen!

Kategori: Arvid

Så kom då dagen när vi skulle åka upp till Linköping, dagen innan operationsdagen! Vi lämnade Ines på dagis och kramade hej då, 4 dagar var ju tanken att vi skulle vara ifrån henne.
Mamma o Pappa (mormor o morfar) skulle hämta henne på dagis för att sen bo hos dom tills vi kom hem igen!
 
Tack för att jag har mina underbara föräldrar! All kärlek och tack till dom! <3
 
Kl. 13.00 skulle vi vara i Linköping på barnkirurgen! Vid ca 13.30 fick vi vårt rum, ett stort härligt rum med två sängar, perfekt tänkte vi då kan vi ju sova här båda två. Så när sköterskan kom in så hörde vi med henne om det inte var så att vi kunde få sova båda på rummet för det vore skönt om vi kunde avlasta varandra på natten för han är ju en liten grinis "den där" Arvid! =)
Men icke, det fanns inte en chans att det skulle gå. SUCK! Redan där höll jag på att bryta ihop... Men men, inget att göra nått åt, men första natten fick vi sova ihop på Ronald McDonald huset, så alltid något.
Vad nu skillnaden är på det stället och sjukhuset, det kan man undra, för på Ronald McDonald huset kan man ställa in extra sängar lite hur som helst på rummen! Det kanske inte kan börja brinna där?????
 
Första tiden som vi hade att passa denna dagen var kl. 14.30 på logopeden. Ett kort ganska så meningslöst möte och Arvid grät sig igenom det, redan trött på allt nytt och allt folk. :/ Men vi pratade en stund och fick bekanta oss, för framtida träffar!
Tillbaka på rummet och Arvid fick sig lite mat, sen kom Avni, plastikkirurgen som dagen därpå skulle ta hand om Arvid på operationsbordet. En väldigt trevlig doktor! Kollade på honom och konstaterade som innan att spalten är väldigt bred men att det inte skulle vara några konstigheter.
Från och med detta mötet är vi kvitt näskrokarna!!!!!!!! :D
 
Kl. 17.00 var det tillbaka ner till öron för att träffa öronläkaren som konstaterade att Ja, det behövs rör i örat så även det kommer att sättas in på operationen nästkommande dag.
Lilla killen det finns inget stopp på vad dom ska göra med honom.
Efter det sista lilla "mötet" så sprang vi upp på rummet, slängde i Arvid mat och sen vidare till Ronald McDonald huset för att hinna träffa någon i personalen innan dom gick hem så de han att visa oss rummet.
Ett väldigt fint hus med alla bekvämligheter man kan behöva! Så lastade vi av oss våra saker och begav oss ut för att äta en bit mat, ja det är väldigt lätt att glömma en sån här dag! Men operationsdagen blev värre på matfronten!
Sen var det natt och vi la oss nervösa och hoppades att Arvid inte skulle vakna för många gånger, eller värre vara vaken hela natten.Sista målet skulle han äta senast kl. 02.00!
Natten gick helt kanon, vilken kille. Somnade vid 21.30, vaknade vid 01.30, åt och vaknade sen kl. 06.00 när klockan ringde för uppstigning.
Tvättning kvällen före operation!
 

Dan före dan före operationsdagen!

Kategori: Arvid

Idag är det dax för att dra ihop allt som vi ska ha med oss till Linköping för imorgon åker vi.
Vi ska vara där kl. 13.00 för att sedan invänta operationen på torsdag!
 
Hur mår man? Ja den som det visste!? Jag funderar nog inte så mycket på det för då kommer jag att bli ett nervvrak. Men imorgon börjar man nog att fatta vad det är som ska hända, för att inte tala om torsdag morgon! =´(
 
Men det ska blir intressant att se hur allt är upplagt, man har ju inte vid träffarna riktigt vetat vad man ska fråga om, men nu har man ju en massa som man inte har någon aning om hur det ska göras, hade väl kunnat ringa in och prata med dom, men det kanske är bättre att ta det när vi kommer det så är det inget som vi behöver att grubbla på länge, vissa saker är bättre att inget veta iallafall inte långt i förväg!
 
Lycka till till oss så får vi se när jag kommer med nästa uppdatering på hur det går!
 
Mvh Ida

Ronald McDonald

Kategori: Arvid

I brevet vi fick från Linköping med kallelsen om operationen fanns det även med lite allmän information om allt runtomkring.
Bland annat om sängplatser. Ville flera anhöriga vara på plats så skulle man kontakta Linköping och informera det. Detta gjorde jag häromdagen och det visade sig att både Sebastian och jag får inte vara kvar hos Arvid på rummet på natten???
What?
Då undrade jag ju självklart varför det var på det viset, "ifall det började brinna och det var väldigt trångt" fick jag till svar. Ja visst det kan man väl förstå, men vi pratar om en 3 månaders-bebis som ska opereras! Jag ser det som väldigt svårt att själv ta honom en hel natt. Vet ju hur vi har det här hemma och det utan smärta efter en operation eller som första natten innan operationen då han säkert inte får äta! :S Man orkar inte ta hand om honom hela natten själv, med konstant skrik och konstant gående, visst måste man så gör man ju det, men vafan, ska man behöva det när vi är två som kan vara med uppe i Linköping hela tiden!?? Detta är verkligen något vi måste ta tag i när vi kommer dit, så länge är vi uppbokade i ett rum på Ronald Mcdonald-huset!